Nästa äventyr

Huset blev färdigstädar igår och ljusstakarna kom fram. I dag sov jag fruktansvärt länge, tassade runt i mannens morgonrock några timmar och drack kaffe. En typisk söndag egentligen men på en lördag istället!  Mina lördagar är annars rätt fullspäckade med träning och så, men idag skippade jag träningen för att inte behöva stressa till lilla jul-middagen med släkten. Nu är jag mätt och belåten och njuter av lugnet och mysbelysningen från ljusstakarna och stjärnorna i fönstren. Det gör det lite lättare att ignorera regnet och stormvindarna ute. God lilla jul på er!

Musikaltips till alla Närpesbor och övriga typer! Nästa torsdag håller min allra käraste syster och hennes duktiga klass sin sista konsert i gymnasiet. Tidigare år har deras konserter varit superbra så jag tvivlar inte på deras diplomkonsert heller. Det lär bli en spännande historia som tar oss runt hela världen, missa inte detta!

Snön vi fick förra helgen är nu ett minne blott, men lilla jul och första advent närmar sig med stormsteg, så det börjar verkligen bli dags att få stugan städad så jag kan plocka fram ljusstakarna! Kör en jullista jag såg här för att peppa lite extra inför kvällens städning och för att listor är kul. Pepparkakor eller lussebullar?  Ingen jul utan pepparkakor, fast ju lussebullar egentligen är godare.. Skumtomtar eller knäck?  Båda, i lämpliga mängder Ischoklad eller marsipan?  Ischoklad. Har aldrig riktigt fastnat för marsipangodis. Köttbullar eller prinskorvar?  Köttbullar! Julkorv eller julskinka?  Julskinka! Lax eller sill?  Ingetdera faktiskt, jag är ingen fiskmänniska. Sylta eller pastej?  Oooch ingetdera igen. Varför ska folk äta så konstiga saker?   Paradis eller Aladdin?   Aladdin. Revbensspjäll eller lutfisk?  Revbensspjäll är godare, men även en icke-fiskmänniska som jag tycker lutfisk hör till på jul.  Glögg eller julmust?  Glögg. Lätt. Röd

Regnet öser ner. Det droppar från kanten på ridhjälmen. Det rinner längs ryggen ner i sadeln. Regnkläderna slutade fundera för nästan en timme sen, vi har fortfarande ca en timme kvar innan vi är tillbaka vid gården. Det är inte speciellt varmt, tår och fingrar är stelfrusna vid det här laget. Runt omkring oss breder det fantastiska irländska hedlandskapet ut sig och mitt hjärta jublar. Jag, min tyska kollega och den sista gästen på gården för säsongen är ut på tur. Petstar Round kallas rutten vi följer, döpt efter originalet som bor där vi tar av från vägen och rider ut över heden istället. Petstar bor i en liten stuga med endast två rum. Han tar sitt vatten från bäcken som rinner framför stugan. Hans söner tvingade honom att installera el för 5 år sedan. Året är 2013. Petstar föder upp hästar. Tävlingsconnemaror, säger han. De bästa som finns. Ingen köper Petstars tävlingshästar, men det gör inget. Han är inte riktigt säker på hur många han har vid det här laget, men de behö

Man behöver ju inte ut på biståndsresor för en alternativ resa. 2013 var jag färdig med studierna, vi hade just flyttat från Vasa och jag kände lite att nu var det dags för det där Äventyret. Jag tog aldrig något mellanår från studierna, de där två veckorna runtkuskandes i England som jag drömde om verkade aldrig gå att passa in med studieschemat och när jag en gång bestämde att det ändå var dags visste inte banktanten hur jag skulle göra för att ansöka om studielån på det lokala bankkontoret. Så det rann ut i sanden. Cliffs of Moher Nu var jag dock fri från skolan. Jag hade ett säsongsjobb som löpte ut till hösten och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra över vintern. Jag angstade lite över hur det skulle gå med ekonomin utan jobb men hade en vän som en kväll gav mig en ordentlig spark i baken och sa att "Nu far du!". Jag drömde om att få jobba på en hästgård, så samma kväll satte jag mig ner och författade ett mail som berättade vem jag var och om min

Den första snön har äntligen kommit och ute är allt så vackert! Igår hade jag en fullspäckad dag med jobb på den lokala julöppningen, blankvapenträning och till sist en härlig middag med vänner. Idag tar vi det lugnt och jag kan fokusera på att skriva det här inlägget jag tänkt göra ett bra tag nu. Säg att du vill ut och resa . Säg att du vill kunna känna att du gör något allmännyttigare än att ligga på en solstol med en drink i hand. Säg att du vill ut på äventyr. Säg att du vill prova på det här med hjälparbete. Bra. Hur går du då tillväga? Känner du någon som är involverad i något biståndsprojekt? Det här kan vara den enklaste vägen, och det var så jag kom till Kenya . Min far blev för några år sedan kontaktad av en organisation som behövde någon som kunde installera sjukhusmaskiner i Kenya. Numera åker de i egen regi med stöd av Rotary och lokala organisationer på plats. Eftersom det handlar om familjen och resan ordnas själv så var det bara för mig att komma med även om

"Klara tindrar stjärnorna på den norra stjärnhimlen,  och den första snön lindar in skogen i ett mjukt, vitt snötäcke.  Skenet från ljusen välkomnar varmt: kom redan, du vår största fest.  Vänskapen befästs med denna årgång, som åter har extraherats med  hantverksskicklighet av rödvin och svarta vinbär,  med nejlika och kanel som kryddor." Så kan man läsa på årets Loimu glöggflaska. Inga stjärnor sågs tindra på himlen igår kväll, och inte har skogen något mjukt vitt snötäcke heller, men igår var det ändå dags att provsmaka den första glöggen (och baka de första jultårtorna, och kolla den första julfilmen ( Ett päron till farsa firar jul om någon undrar)). Den var god. Riktigt god. Traditionell utan att vara tråkig, varm och kryddig. Och så storgillar jag den grafiska designen på flaskan i år. Bilder härifrån . 

Världen har än en gång skakats i sina grunder och människor överallt sitter lamslagna över terrordåden. Själv är jag också lamslagen. Och ledsen. Och lite arg. Mest på en hel hop med halvbekanta i mitt facebook-flöde och på min instagram. Jag läser saker som "Där ser ni nu alla, stäng gränserna!" och "Jag sitter redo men mina vapen, fick just veta att en hel hop med flyktingar ska komma hit" (observera att detta är från hela världen, itne bara Finland) och så hemska rasistiska uttalanden att man blir riktigt mörkrädd.  Så jag blir ledsen, och vill göra något, tala om för människor hur inskränkta deras tankesätt är men så blir jag så trött så trött. Jag unfollowar några personer med de grövsta uttalandena på instagram, jag vill inte se sådant i mitt flöde, och jag känner för att gråta. Samtidigt som hatet mot flyktingar och muslimer, lika oskyldiga till detta som du och jag, ökar igen p.g.a. rädsla och okunskap och den mänskliga förmågan att dra alla över sa

Vill ännu slå ett slag för Hoppets Stjärnas julinsamling . Ännu till 19.11 hinner ni föra donationer till någon av deras uppsamlingspunkter. Själv valde jag att fixa ihop några julklappar för barn i år. 4 paket blev det som innehåller tåliga leksaker som kramdjur, pussel, bollar, skolmaterial, choklad och russin. Bild härifrån

Lördag idag, och lördag betyder träning! Lätt höjdpunkten på veckan. Varje vecka packar jag svärd, sköld och hjälm och far till Ilmajoki där vi tränar blankvapenstrid. Det är historisk (nordisk) kampsport där man lär sig slåss på samma sätt som vikingarna gjorde. Förutom svärd använder vi också yxor, knivar och spjut. Vapnen är bluntade för att minimera skaderisken, men ordentlig skyddsutrustning är a och o. Från en av våra träningar någon gång i vårvintras tror jag Med hjälm, sköld och svärd i hand är jag som gladast! Vår förening brukar uppträda på olika historiska marknader runt om i Finland om somrarna, här i Tavastehus. Nästa höst far vi från föreningen till England igen, en resa jag ser så mycket fram emot. 2012 var vi också så det blir andra gången för mig nu att medverka i Slaget om Hastings. Varje år återskapar engelsmännen Battle of Hastings 1066 och sist vi var där var vi 1500 kämpar och över 10 000 i publiken. Nästa år är det 950 års jubileum och man

Vi gifte oss i somras, jag och H. Eftersom vi bott tillsammans i många år redan så skrev vi i inbjudningarna att vi inte behövde några presenter, det viktigaste var att folk kom och delade vår dag med oss, men om någon ville ge present ändå så fick man gärna bidra till vår bröllopsresa. Och det gjorde folk, denna resa är det bästa vi kunnat få. <3 Vi hade redan bestämt vart vi ville åka, från början var jag inne på Bali men H ville väldigt gärna tillbaka till det paradis han besökt som ung, så någon gång på vårvintern hade vi tänkt resa till Seychellerna.  Bild härifrån . Bild härifrån . Bild härifrån . Nu börjar detaljerna klarna också så småningom, vi kommer att resa i månadsskiftet februari-mars och stanna i ca 2 veckor. Vi kommer att vara på ön Praslin men vi har ännu inte bestämt var vi ska bo. Gärna i billigare ändan förstås, så har någon något bra förslag tar vi tacksamt mot rekommendationer! Har idag nu på morgonen suttit och läst Ladies Abroad

Nu när farsdag i alla fall är över känns det lite mer okej att posta julrelaterade saker. Här är mitt brev till tomten. Kära tomte. I år har jag varit väldigt snäll. Jag önskar mig: Till diverse äventyr i skog och mark: En ordentlig jacka t.ex.  http://www.fjallraven.se/sarek-trekking-jacket-w   eller  http://www.fjallraven.se/skogso-jacket-w En egen ryggsäck så jag slipper ha sönder fler av Hs väskor. ;) I mitten på andra veckan i Kenya gick ena fästet till bärremmen av på den.. tur det fanns fler spännen att fästa i. Nåja. Den här gillade jag:  http://www.partioaitta.fi/haglofs-corker-m .  Edit: Fick en ryggsäck i förtidig julklapp av kära farmor! ^^ Så var det då det där med ordentliga skor . Jag har på riktigt ingenting att ha på fötterna när vi ska ut på något. För många år sen köpte jag på.. anttila, kanske, ett par urbilliga gummiklädda vinterskor som jag använde på utfärder och i stallet i många år. På Irland 2013 gav de till slut upp det he

 H har en fin tradition med sin far, varje farsdag hör det till med den så kallade farsdagsvandringen nere vid vattnet. I år följde jag med för första gången. Vi startade här, vek av från vägen och följde en hjortstig som gick längs med stranden. Lätt fuktigt var det, men även om himlen var grå föll inget regn. Fågellivet var rikt nere vid vattnet, ett 50-tal svanar, en hel del änder och så en havsörn såg vi i viken. Efter ett tag snubblade vi över den här skönheten. En gammal gammal båt som någon gång dragits upp på stranden och sedan glömts bort. Nu ligger den mer eller mindre utfluten över klippan. Uppe bland träden står fortfarande ett utedass kvar, men själva stugan där båtens ägare troligen hållit till är borta. Strax före vi vek av från stranden och följde vägen tillbaka till bilen möttes vi av en sorglig syn. En stackars svan som enligt experten vi hade med oss troligen drabbats av blyförgiftning. Den rika fågeljakten i området ställer till det så här

Ibland behöver man inte åka så långt för att hitta härliga ställen - här ett litet tips från Nedervetil! Helgen min kära svärmor fyllde 60 bad hon oss komma med på en liten utflykt norröver. Vi fick inte veta något annat än att vi skulle till Nedervetil. Nyfiken som jag är så googlade jag förstås som en galning och gissade ganska snabbt vart vi skulle. När skogsvägarna blev allt mindre visade det sig att jag gissat helt rätt. Emmes Retreat  drivs av Ulla-Beth Mäki-Jussila och Henrik Wiik och är en plats där du verkligen kan dra dig undan och koppla av. Här kan du bo i fantastiska små hus uppe i träden och njuta av den finska naturen när den är som bäst. Det erbjuds också bl.a. djupavslappning, meditation och yoga för gästerna. Vilan. Fantastisk trädkoja för två. Det blir ju inte sämre för en hundvän som jag när en sådan här sötnos valt vår trappa till sin utkikspunkt. Jag och H bodde i trädhuset Vilan, en mysig stuga för två personer, med ved- och gasuppvärmning och to