Wolfrace

Igår gick det av stapeln, hinderbaneloppet vi tränat (nåja) till sedan början av året. + 6 grader och duggregn bjöd lördagen på, men stämningen var väldigt god bland deltagarna ändå. 

Wolrace ordnades på Vargberget i Närpes och var 8 km långt med ett 20-tal hinder att ta sig över. Samarbete och att hjälpa varandra längs vägen uppmuntrades starkt.

Det var 130 anmälda allt som allt och vi startade i grupp 1.

Vargberget har minst sagt varierande terräng och detta utnyttjades till max då tävlingsbanan slingrade sig fram och tillbaka genom skog, längs med spånbanor, uppför den gamla slalombacken och genom sjön.

Ca en km före mål tappade jag greppet och föll från ett hinder och lyckades landa med höften på en sten. Det gjorde ordentligt ont och halvvägs genom straffrundan (då jag inte klarade hindret) började det svartna för ögonen. Fick sätta mig ner och andas en stund i spåret, men då både H och en funktionär började prata om att avbryta hittade jag lite extra jävlar anamma och kunde linkande fortsätta. Att avbryta SÅ NÄRA mål var inget alternativ, det skulle ha känts för jävligt, tävlingsmänniska som man är. Blå och vacker idag.. :p

Vi kom i mål på 1 h 13 min, vilket jag är mer än nöjd med. Hade räknat med närmare 1,5 h då springning inte är min grej egentligen. Hade det inte varit för fallet hade vi säkert kunnat skala bort flera minuter till från tiden. Nåväl, vi fullföljde loppet och alla fick medalj!

Fotograf: Per Lytz