Språkförbistringar
Jag vill påstå att jag är rätt bra på engelska, jag talar det flytande och har inga problem med att förstå vad folk menar. Jag använder det nästan dagligen när jag pratar med vänner och bekanta i olika länder, och - det här är lite skämmigt faktiskt - när jag umgås med mina finska vänner. Min finska är långt ifrån vad den borde vara, liksom deras svenska, så det enklaste har varit att använda engelskan. Därför var jag inte speciellt orolig över hur jag skulle klara mig när jag satte mig på planet för att jobba några månader på Irland. Och det gick bra, för det mesta. Men jag glömmer inte hur jag dödstrött steg in i min värds bil i en liten håla mitt ute i ingenstans och fick ta emot den typiska, godmodiga, lätt skämtsamma svadan av irländskt chitchat. Jag tror aldrig jag sagt "what?" så många gånger i en konversation tidigare. I mitt zombielika tillstånd (jag hade varit på resande fot i nästan tre dygn i och med att jag efter bara en mellanlandning i Helsingfors kom